Ett liv på byn – Tillbergs resa från Stockholm till Likenäs

På Backa gård i Likenäs är det tyst och stilla

Några getter går och betar i lugn och ro i sin hage. En vedhög ligger och väntar på att bli inkastad i vedboden. Här bor Christer och Maria Tillberg sedan 36 år tillbaka.

– Nu är det bara jag och Maria som bor här, men när våra sex barn bodde hemma var det inte mycket lugn och ro, skrattar Christer. Vi har sex barn och tio barnbarn som tittar in titt som tätt och hälsar på, så visst är det fortfarande liv och rörelse här. Och vår son Petter har precis köpt huset som ligger på andra sidan vägen.

Från stadspuls till lantliv

Christer och Maria flyttade till Likenäs i början av 90-talet. De träffades när båda pluggade i Innsbruck 1976 och har sedan dess flyttat runt och både arbetat och studerat på flera platser i Sverige.

– Christer utbildade sig till läkare och jag till sjuksköterska. Precis innan vi flyttade hit bodde och jobbade vi i Falun, berättar Maria. Vi är båda uppvuxna i Stockholm, men vi ville inte tillbaka dit. När Christer fick tips av en vän om ett läkarjobb i Likenäs ville vi satsa på det. Vi ville ut på landet och bo på en gård, så det passade oss väldigt bra.

Först hyrde de ett hus nära vårdcentralen i Likenäs, men längtan efter något eget tog över. När de hade åkt förbi gården Backa, där de bor idag, ett antal gånger, tog de kontakt med ägaren och frågade om den var till salu.

– Vi hade tur, för damen som bodde här ville sälja och hennes son ville inte ta över gården. Däremot blev köpprocessen lite krånglig. Lantbruksnämnden sa nej, eftersom det var mycket skog med och vi sågs som några ”trottoarbönder från Stockholm”, skrattar Christer.

Men en fördel med att jobba som läkare och sjuksköterska är att man lär känna alla i byn. Med namnunderskrifter och en artikel i NWT gick affären till slut i lås.

Föreningslivet som väg in i gemenskapen

Familjen Tillberg kom ganska snabbt och enkelt in i samhället.

– I början var det lite svårt. Jag blev kallad doktorinnan ett tag, och det kändes inte så bra. Men sedan gick Christer med i jaktlaget, och då räknas man som en av dem, säger Maria. Dessutom hade vi redan tre barn när vi flyttade hit, så genom skolan och olika föreningar som barnen blev medlemmar i blev det en naturlig ingång till att lära känna andra familjer.

Föreningslivet har varit en stor del av familjens liv. Redan som små började barnen sporta.

– Barnen friidrottade med IFK Likenäs, och vi satt även med i styrelsen för den föreningen. Sedan började de med slalom och tävlade för Branäs Alpina. Vi var iväg på många tävlingar – ja, nästan varje helg gick åt till slalom, säger Christer. Ett av barnen gick även på skidgymnasium, så det har blivit en hel del timmar i backarna, kan man lugnt säga. Nu för tiden blir det inte så mycket slalom, vi åker mest längdskidor istället. Jag brukar göra en slinga på ängen här utanför som blir cirka 7,5 km lång. Ibland kommer det även turister hit och åker i våra spår, och det är de välkomna att göra. Annars finns det fantastiska längdspår både i Branäs och på Långberget – dit åker vi ibland.

Men det har inte bara handlat om sport. Christer satt med i Utmarksmuseets styrelse när det startade för 27 år sedan.

– I 15 år var han med, och sedan tog jag över, säger Maria. Jag har precis avslutat det uppdraget för att kunna lägga tid på annat. Nu är jag med och sjunger i Dalby kyrkokör och sitter även med i kyrkorådet. Jag är också med och ordnar kulturkollo i Ransbysätern för barn under sommarlovet.

– Ha, ha, ja du är ju med lite överallt du, skrattar Christer.

Ett aktivt liv

Nu kan man tro att det inte har funnits mycket tid över till annat, men ett av Christers stora intressen är skog och byggnader.

– Jag tycker det är kul att köpa skog. Och jag älskar hus. Jag brukar säga att jag samlar på barn och hus, skrattar Christer. Flera av de vi har på gården är flyttade från andra platser och har sedan renoverats. Vi har också en sommarstuga på Väddö och en gård i Gällivare som jag just nu håller på att rusta upp tillsammans med vår son Max. Det är såklart svårt att hinna vara på alla ställen, och det är ju lite tråkigt.

– Ja, för vi gillar ju att resa också, och det har vi gjort en hel del. Vi har åkt Transsibiriska järnvägen, varit i USA och Australien, och hela familjen var på bröllop i Indien. Vi har varit noga med att ha en bra och lite stram vardagsekonomi, så vi har haft råd att resa, säger Maria.

– Nu är det jakten som har blivit hela familjens stora intresse. Fem av våra barn har tagit jägarexamen, så under ”älgjaktveckan” på hösten är huset fullt med barn och barnbarn. Då stannar jag hemma och sköter markservicen medan de andra är iväg i skogen. Det är så mysigt att ha alla här samtidigt, säger Maria.

Både Maria och Christer är rörande överens om att ”ingången till hemfolket” är att gå med i föreningar, engagera sig i bygden eller kanske börja jaga.

– Vi hade ju också lite gratis i och med att Christer var läkare på den lilla vårdcentralen och jag var sjuksköterska där. Då lär man känna de flesta i bygden, säger Maria.

Ett liv i rörelse med rötterna i Likenäs

Nu är båda pensionerade, men jobbar ändå lite då och då. Christer är bland annat skolläkare i Munkfors, ibland på Likenäs vårdcentral och några dagar i månaden på ett behandlingshem. Maria hoppar också in då och då på vårdcentralen. Livet på gården i Likenäs är allt annat än stillastående. Från småbarnsårens intensiva vardag till dagens mer rofyllda men fortfarande aktiva tillvaro har Christer och Maria byggt ett liv som präglas av gemenskap, engagemang och kärlek till både människor och plats.

– Vi ångrar inte en sekund att vi flyttade hit. Jag kommer bo här tills jag dör, och jag kommer jobba tills jag stupar, säger Christer med ett leende.

Med barn och barnbarn som gärna kommer hem, jaktveckor som samlar familjen, skidor på vintern och resor när andan faller på är det tydligt att familjen Tillberg inte bara har rotat sig i bygden – utan blivit en självklar del av den.

Vi säger hej till
Christer & Maria Tillberg
Som
Flyttade till Likenäs i början av 90-talet
Gör
Pensionärer med ett aktivt liv
Dela artikel

Denna webbsida innehåller cookies. Genom att fortsätta att använda sidan godkänner du detta.  Läs mer

sv_SESvenska