Säg ordet boll och du fångar direkt hela familjen Henrikssons fulla fokus
För dem finns det inget som slår bollsporter. Oavsett om det handlar om fotboll, handboll eller golf – så fort de ser en boll kan du vara säker på att den snart är i spel.
Bara ett stenkast från Björnevi (fotbollsplanen mitt i centrala Torsby) och Svennis Arena, som konstgräsplanen numera heter, bor Jasmina, Claes och dottern Bella i ett över 200 kvadratmeter stort funkishus. Pontus, äldsta sonen, har flyttat hemifrån och bor några hundra meter bort. På nedervåningen bor Kim, som varit familjehemsplacerad hos Henriksson i ungefär ett halvår, och som snabbt blivit en naturlig del av familjen.
Både Jasmina och Claes är uppvuxna i centrala Torsby. Jasmina flyttade hit med sin mamma när hon var sju år.
– Mamma kommer från Vitsand men har bott på lite olika ställen runt om i Sverige. Hon ville att jag skulle börja i skolan i Torsby och få min uppväxt här så därför flyttade hon hem igen. Mina första år i livet var i Kristinehamn, men sedan blev det Torsby – och här blev jag kvar, berättar Jasmina.
Claes blev också kvar i Torsby. Även om han arbetat en del i Norge har han alltid haft sin adress här.
– Jag har aldrig haft någon längtan att flytta härifrån. Allt finns ju här! Jo förresten, hade jag blivit fotbollsproffs hade jag flyttat, skrattar Claes.

Kärlek och fotboll i kombination
Jasmina och Claes träffades när de var unga och har hållit ihop sedan dess. Deras stora intresse för fotboll blev så klart en gemensam nämnare.
– Vi brukade sitta och fantisera ihop olika laguppställningar med proffsspelare på våra dejter. Ha ha, så nördigt, skrattar Jasmina. Men intresset för sporten har nog gjort att vi blivit så sammansvetsade.
Båda har spelat själva, coachat ungdomslag och suttit i styrelser. Claes tränar i dag Västanviks herrlag – samma klubb han själv började i som sjuåring. Jasmina började spela fotboll direkt när hon flyttade till Torsby, då i pojklaget.
– Många kompisar i skolan spelade och pushade mig att börja. Det blev även handboll och innebandy för mig. När jag var 13 år spelade jag med damlagen i Torsby, och vid 19 års ålder spelade jag i Mallbacken i Allsvenskan. Jag är typ uppfostrad av damlagsspelarna, skrattar hon.
Bollintresset har gått i arv. Både Bella och Pontus började spela tidigt.
– Pontus är uppvuxen på fotbollsplanerna i bygden. Han var med på varenda match och träning vi hade. Det är flera lag som har varit med och uppfostrat honom. Han lyckades till och med vara med på ett lagfoto med Västanviks herrlag en gång när han inte var gammal – med sitt leksaksspjut i handen. Så ”stôllit”, skrattar Jasmina.
Föreningslivet – navet i tillvaron
Att föreningslivet spelar en stor roll för familjen råder det ingen tvekan om. De har suttit i otaliga styrelser och hjälper till med olika evenemang, som till exempel Svennis Cup. Då är hela familjen engagerad och man kan hitta dem på kansliet eller som domare eller speaker.
–Vi älskar föreningslivet. Det ger så mycket, gemenskapen och vänner. Vi umgås mycket med andra familjer som är med i föreningarna. Det ger också möjlighet till vidareutbildningar. Jag har gått flera olika ledarutbildningar och kurser via föreningarna, berättar Jasmina. Flyttar man hit och vill lära känna folk är föreningslivet perfekt. Och kommer du från ett annat land är det ett toppenläge att lära sig språket. Du får så mycket gratis och föreningarna står med öppna armar. Det behövs alltid folk i olika sammanhang – inte bara som tränare.
På senare tid har hela familjen även börjat spela golf, så nu tillbringar de mycket tid ute på golfbanan.
– Det är ju också en bollsport, så det passar oss. En av anledningarna till att vi blev kvar i Torsby är närheten till allt: golfbanan, fotbollsplanerna, badhuset, gym, badplatser, Hovfjället på vintern – och så skogen, så klart. Man hinner med mycket när allt ligger på så bekvämt avstånd.
– Ja, och för mig var det guld värt att jag kunde fortsätta spela fotboll på högsta nivå trots att jag blev mamma tidigt, säger Jasmina. Att Pontus kunde hänga med på allt och att ingen klagade på det. Sedan kan man sakna vissa saker här. Till exempel finns det inte ett jättestort restaurangutbud, men på sommaren blommar det upp flera mysiga restauranger och caféer. Och kniper det för mycket så är det inte långt till Karlstad. Kulturlivet är också väldigt rikt här, även om vi kanske inte är den mest kulturella familjen.
– Men skogen försöker jag komma ut i med jämna mellanrum, säger Jamina, speciellt med mina släktingar. Vi åker runt och plockar bär och tittar på alla ståtliga hus i Vitsand.
– Ja, det är bra här, det finns inget att klaga på, säger Claes – och Jasmina nickar instämmande.

