Från industriarbetare och facklig representant till medarbetare i Guds rikes tjänst
När företaget Byggelit avvecklade sin spånplattefabrik i Ambjörby påverkades ett 40-tal anställda. Annica Olsson var en av dem som förlorade jobbet då företaget bestämt sig för att flytta verksamheten för att effektivisera. Annica hade jobbat som maskinoperatör & truckförare men var också fackligt engagerad. Det föll på hennes bord att föra samtal med de uppsagda för att upprätta omställningsplaner. Hennes egen omställningsplan kom till en början lite i andra hand, men en tanke om kyrkan hade börjat gro. Hon hade som konfirmand blivit uppmuntrad att läsa till präst, men vid den tidpunkten hade det känts avlägset så istället utbildade hon sig då till processtekniker. Det har alltid legat i Annicas natur att vara engagerad, ansvarstagande och stå upp mot orättvisor och i rollen som facklig representant har hon varit den som medlat, samtalat och kämpat för att hjälpa andra. Inte helt främmande från prästens uppgifter. Den slutliga pushen att ta steget in i kyrkans värld fick Annica från kyrkoherden Birgitta Halvardsson som uppmuntrade henne och därefter påbörjades resan som nu nått sin destination genom prästvigningen.
Att vara präst innebär ett särskilt ansvar gentemot Gud, kyrkan och medmänniskorna. Jobbet ska skötas så att Gud blir ärad, människorna stärkta och Guds vilja blir förverkligad i världen. Det kan låta som en stor och svår uppgift, men Annica Olsson utstrålar trygghet i sin nya roll.
– Jag har blivit så väl mottagen av arbetskamrater och ortsbefolkning. Jag känner att jag har ett stort stöd i ett otroligt proffsigt arbetslag och har verkligen blivit insläppt.
Det känns jättebra. Tveka inte att byta yrkesbana även senare i livet. Ta chansen. Det här är det bästa jag gjort i hela mitt liv och jag ångrar inte en sekund.
Den som vill bli präst måste först bli antagen som prästkandidat i ett stift. Den sökandes lämplighet bedöms då utifrån bland annat tro, ledaregenskaper samt intellektuell, social och empatisk förmåga. Därefter ska en magisterexamen i teologi avläggas följt av ett års avslutande studier vid svenska kyrkans utbildningsinstitut.
Jag bestämde mig för att ta en termin i taget och känna efter. Jag var 47 när jag började plugga men jag har inte varit äldst. Teologi lockar en bred mix av olika åldrar.
Annica valde att flytta till Uppsala under studietiden. – Det kändes bra att vara på plats och träffa studiekamraterna. Min man är resemontör, så han var ändå inte hemma under veckorna och barnen hade hunnit bli vuxna och självgående. – Jag har haft otroligt stor stöttning hemifrån och det har verkligen hjälpt. Det hade ju gått att läsa på distans också och på grund av pandemin så blev det ju så under en del av utbildningen, och även det funkade bra.
Annica säger att det bitvis har varit tuffa studier med mycket att läsa. Dessutom ingår det i utbildningen att lära sig antingen grekiska eller hebreiska för att kunna studera och tolka de bibliska grundtexterna för att själv kunna bedöma översättningarna. – Det har varit det mest utmanande i utbildningen. Jag valde att läsa grekiska som är det språk som nya testamentet ursprungligen är skrivet på.
Annica ser nu fram emot att få bli varm i sina nya prästkläder och att lära känna församlingen bättre. Visserligen känner hon redan många, men det blir ju i en ny och annorlunda roll som hon verkar hädanefter. Annica känner sig nöjd med att få vara präst i en lantlig församling. – Varje individ blir mer synlig och man har chansen att lära känna alla. Dessutom är organisationen väldigt flexibel och öppen för att testa nya arbetssätt.
Det gäller ju att anpassa verksamheten och budskapet till tiden och samhället runt omkring. I norra Värmland kan det betyda att möta människor på rallycrosstävlingar, att arrangera en filosofisk afterski eller att flytta ut verksamheten i den gudomliga naturen. Bara fantasin sätter gränser.
– Det blir ju vad man gör det till. Kom gärna med idéer så lovar vi att göra det vi kan för att vara tillmötesgående.
På frågan om Annica upplever att hon har förändrats som person genom sitt nya epitet, så svarar hon snabbt att hon är samma person som innan. Att vara präst idag är att vara en människa bland människor och det innebär ingen upphöjd position eller makt som det kanske varit förknippat med tidigare. – Tack gode gud för det, avrundar Annica.
